måndag 20 februari 2017

Blogg på efterkälke

Tyvärr så har bloggen hamnat på sidan alldeles för länge. Orsak: Studier och facebook. Ja, det blir fort så när det är så lätt tillhands och man är in varje dag. Men nu smög jag in på min hemsida en sväng. Jag ska ta och uppdatera den inom kort. Bara jag får ett litet andningshål i vardagen.
Jag har näst intill gått färdigt Rättsvetenskapliga programmet förutom tre tentor som blivit släpande. Men dessa tre ska jag göra igen i februari och mars.
Denna vårtermin så pluggar jag två kurser i kriminologi. Superintressant. Planerar att söka in till programmet för Utredningskriminolog till hösten. Distans såklart.

Men vad har hänt sedan sist jag bloggade? Vi har tyvärr förlorat en till hund. Petters trippelchampion Exzo fick somna in oktober samma år som Zmilla vandrade vidare (2015). Det var tungt. Speciellt för Petter. Dom två var som ler och långhalm. Enligt Petter den bästa hund han någonsin haft. Exzo opererades för tarmbråck. Läkningen strulade och Exzo fick bakterieinfektion. Jag fick hjälp av en chefsveterinär på annan klinik att vi skulle kräva odling eftersom han kunde ha fått bakterierna på kliniken. Det visade sig att han hade fått tre olika sorters bakterier; två från hund och ett från människa. Det försvann med antibiotika men kom tillbaka igen när kuren var klar. Eftersom läkningen strulade så tappade Exzo muskler och fick ont i kroppen (rygg och leder). Sköldkörteln började också krångla. Till slut så var spiralen i snurr nedåt så det fanns ingen annan utväg än att låta honom somna in. Vi saknar honom så fruktansvärt. 😢

En vecka innan Exzo somnade in så hamnade en malletik på 3½ år hos oss. Hon kom från samma kennel som Bruno. Hennes namn: Subtils Mirage. Hon var kallad för Mir men Petter döpte henne snabbt om henne till Mirre så det fick hon fortsätta heta. Nytt liv = nytt namn. Bruno är förresten farbror till henne. Egentligen skulle hon bara mellanlanda då uppfödarna var oroliga att ägaren skulle få för sig att avliva henne om hon inte kom till något annat hem. Så vi erbjöd oss att köpa lös tiken så att uppfödarna kunde hitta ett nytt hem i lugn och ro. Tyvärr var tiken i så taskigt skick mentalt. Ett obefintligt självförtroende och hennes beteende var som att hon var tvångskommenderad att ligga inomhus. Jättetrevlig utomhus däremot. Och så fort man nämnde ordet "kom" så drog hon och lade sig i ett hörn. Väldigt skumt. Anledningen till att ägaren skulle sälja henne var för att tiken var flåsig i bilen (?)  och att de, enligt henne, inte fungerade ihop på agilityplanen. Vi insåg snabbt att hon skulle vara tvungen att vara kvar ett tag så hon fick landa och rehabiliteras.
Nu gick hon så snabbt in i flocken och fungerade kanon med våra hundar så vi beslöt oss för att hon fick bo kvar hos oss. Det kändes så taskigt att först rehabilitera henne och få henne trygg för att sedan slita upp henne från den tryggheten.
Vårat arbete blev att bara låta henne vara och få lugn och ro. Så fort hon visade tendens att ta för sig och "våga" så berömde vi henne. Bara push och peppande för att stärka henne. Detta började rulla på och så fort hon insåg att hon inte skulle få stryk eller bli kommenderad så  gjorde hon stora framsteg hela tiden. Vi hade inga planer med henne när vi tog henne annat än att hon bara skulle få vara hund en tid och sedan fick vi se vad hon var kapabel till. Flåsandet i bilen var inga problem at komma tillrätta med. Gardiner för buren och köra varligt samt ha positiva upplevelser när man stannade plus peppande när bilen var på rull. Ytterligare ett konstigt beteende visade sig i bilen. Hon kröp ihop och vände sig bort från en när man tittade på henne från där man satt i framsätet. Förmodligen blivit rejält åthutad för att hon flåsat i bilen. Som sagt, det redde ut sig snabbt och numer beteer hon sig som en normal hund i bilen.

Med facit i hand i dagens datum så har det visat sig att vi fått oss en riktig KANONHUND!!! Hon var bara felbehandlad från start. Träningen gav snabbt resultat och i höst (-16) så började vi tävla för att se vart vi låg.
* Lydnadsklass 1. 1:a pris på första starten.
* Lydnadsklass 2. 1:a pris på andra starten och 1:a placering.
* Appellklass Spår. Uppflytt på första starten.
* Rallylydnad Fortsättning. RLDF på fjärde starten varav ett kval med 100 poäng.)
* Utställning. 1 BIR, 2 CACIB.
* Årets Subtilshund 2016 (Uppfödarpris)
* Piteå BK's Aktivitetstrofé 2016 ( 4 kategorier: Bruks, Lydnad, Rally och Utställning)

Mirre är mycket lättsam, rolig att träna med och lättlärd. Hon är balanserad, har kamplust och arbetslust. Numer vågar hon låtsas bli arg när man retas lite med henne i leken. Det har visat sig att även denna hund har humor.

Så, till våren-sommaren så kommer vi att inseminera Mirre med en amerikansk hane Merson's Golden Boy "Benoit". Nya linjer som inte finns i sverige ännu. Detta är ett erbjudande från Mirres uppfödare. Det ska bli riktigt spännande!

tisdag 5 maj 2015

Veterinärbesök, igen.

Exzo var på återbesök till ögonveterinären Gertrud Burman i Skellefteå igår. Hans öga ser massor bättre ut men hon tyckte att något enstaka kärl inte var helt ok ännu så Exzo ska fortsätta med Isopto-Maxidexdropparna ett tag till fast nu bara en gång om dagen.

Idag var jag med Exit till veterinären för att kolla upp hans öron, en knöl samt lite snack kring noskvalster. Öronen såg helt ok ut, fast en liten aning med skräp i hans högra öra. Så jag tänker köra en ordentlig rensning och sedan kör vi igång med skotträningen med Exit. Jippii!
Exit är så himla duktig hos veterinären. Glad, ville hoppa upp på bordet innan de sänkt ned det. Men jag hejdade honom. Sedan pussade han de som "pysslade" med honom. Satt stilla när veterinären undersökte öronen. Lite svårt att hålla stilla huvudet eftersom han är så kittlig. När sköterskan kom för att ta blodprov så satt han och följde hennes rörelser väldigt intresserat medans hon gjorde i ordning med kanyl, plåster, rakapparaten, provrör mm. Han är så himla söt. Våra hundar fick allmän beröm av veterinären idag för att de är så snälla och lätthanterliga. :)  Kul! De känner ju våra hundar vid det här laget. Sådant känns tryggt när man åker dit.

Knölen kom vi överens om att vänta med eftersom den har gått tillbaka så pass och nu dessutom "spruckit upp" och tömt sig. Att ta den nu kommer att påverka tävlingarna framöver pga karens från narkos. Knölen såg så fin ut ändå så vi fortsätter att hålla ögonen på den.

Vad gäller noskvalster. Exit har spårat väldigt konstigt förra året och senaste tiden varför jag tog upp angående eventuell noskvalster. Fast han nyser inte och är inte påverkad annars. Vad man kan behandla med är Stronghold men det känns inte aktuellt. De hoppas att Interceptor kommer tillbaka på marknaden. Jag tänker testa att lägga om spårträningen innan jag eventuellt provar med att behandla mot noskvalster.

Hann till biblioteket och beställa en bok för Migrationsrätten. Den fanns närmaste ledig i; Östersund!! Nåja, jag hoppas den kommer fort. Känns inte aktuellt att köpa boken eftersom vi bara kommer att hantera ett avsnitt från den.

måndag 4 maj 2015

Glossybox

Pga min kvinnlighet ;) så tycker jag att makeup och skönhet är hiskeligt kul. Därför har jag, istället för att handla skojiga saker i butik, börjat prenumerera på Glossybox där man varje månad får 5 produkter i en fin box till ett värde av över 500 kr. Boxen kostar 139kr per månad.

Denna aprilbox innehöll en ansiktsmask från MayBeauty (den "berömda" svarta lermasken), läppstift i pennformat, originalstorlek, med matt röd färg från Lord & Berry, ett nagellack, originalstorlek, i lila från Teeez, en förpackning i originalstorlek med Silicea gel (250ml) och en dagkräm i originalstorlek från Yves Rocher.

Lilla julafton en gång i månaden då man får skämma bort sig själv.

Utvecklande utbildningshelg!

Denna helg har gått i utbildningens tecken. Lördag så åkte jag och min hundkompis och kurskollega till Boden för att gå Studiefrämjandets Ledarutbildning steg 2 för Therese Palm från SBK. Kursen handlade bl.a om gruppdynamik, skriftlig kommunikation, ny lärstil mm. Mycket givande!

Söndag så åkte vi till Boden igen. Men denna gång till brukshundklubben för Fortbildning för instruktörer. Denna kurs också för Therese. Här var fokus på hunden, ägaren, omgivningen. Att beskriva en hund och sedan tolka hunden. Kul med en helg som bidragit till motivation. :)
Fliza följde med till Boden denna dag och gjorde sällskap med Malins Loke. Loke blev kär. <3

Nu, ladda för veckans föreläsningar på LTU i Imigrationsrätt samt Socialrätt (Offentlighet och sekretess) samt uppstart kortkurs Spår tillsammans med Malin.

fredag 1 maj 2015

Framgångar på banan.

Oerhört sakta börjar vi vänja oss vid tomrummet här i hemmet och flocken efter Zmillas bortgång. Vi fortsätter med träningen vilket Zmilla hade velat. Hon älskade att träna. Träningen visar resultat. Första tävlingen för året brukar inte gå så bra men detta år så gick första tävlingen bra för både Exit och Fliza.
Exit tog sitt sista 1:a pris i Lydnadsklass Elit och är numera Svensk Lydnadschampion (med påhängande LP Elit). 271.5p och plac 2/3. Fliza tog sitt 1:a pris i Lyd.1 med 163p och placering 10/17.
Nu lägger jag lydnaden lite på hyllan för Exit och siktar på brukset. Med Fliza så klättrar vi vidare till Lydnadsklass 2 men påbörjar även brukset parallellt med det.

Igår, 30/4, så var vi ut i skogen hela dagen och tränade först Spår sedan åkte jag vidare till nästa gäng och tränade Sök. Fliza tycker det är skitkul att springa och springer ut duktigt. Exit provade för första gången. Första skicket med synretning så sprang Exit ut hela vägen till figgen. Där konstaterade han att: Shit! Det ligger ju någon här ute!!" Vänder och springer tillbaka till mig på stigen. Det såg så kul ut att jag nästan skrattade på mig. Men vi sprang ut till figuranten tillsammans och så fick han leka. Samma sak vvid andra skicket på ny fig. Men tredje skicket gick toppen tack vara figgen som snabbt lyckades leka fast Exit så att han blev kvar därute tills jag kom.
Det var en så riktigt trevlig och rolig dag! :)

onsdag 15 april 2015

Vila i frid älskade Zmilla!

Det har tagit lite tid av sorgebearbetning innan jag kunnat skriva det här inlägget. Men nu känner jag mig redo.

Hela påsken blev kaos hos oss. Fredagen så fick Zmilla ett ep-anfall när vi var ute och lekte med de andra hundarna. Zmilla sprang med i den takt som hon brukar springa och härja dvs inte så snabbt. Zmilla brukade mest stå och skälla istället. Plötsligt så säckade hon ihop och blev stel samtidigt som ryggen och huvudet spasmade bakåt. Slemhinnorna blev bleka, gråvita. Vi lade henne fort på en jacka medans jag pratade lugnt med henne samtidigt som jag smekte henne. Så småningom började hon komma tillbaka litet men ville inte röra på vare sig fram- eller bakben. Petter körde fram volvon och medans han satte in hundarna så lyfte jag in Zmilla i baksätet och satte mig där med henne. Hela vägen till Gammelstads Djursjukhus så pratade och smekte jag henne. Hon började komma tillbaka mer och mer. Hon försökte räta upp sig till liggande ibland.

Efter vägen så blev vi stoppade i måttsund av trafikpolisen eftersom vi kört lite för fort. Fliza och Exit som satt längst bak började skälla men jag röt åt dem att hålla tyst. Poliserna såg att Zmilla inte reagerade där hon låg hos mig i baksätet. Vi sade som det var att vi är på väg akut till Djursjukhuset i Gammelstad och att Zmilla är knappt kontaktbar. Då tystnade poliserna i 2 sekunder och sade sedan: "-Åk då!!".  Det var verkligen poliser med hjärta och sunt förnuft.

Väl till Gammelstad så kollade de hjärta och andning samt tog blodprov på väldigt trött Zmilla. Sedan fick vi lägga in henne. De lade henne i syrgasbur eftersom hon hade dålig syretillförsel.

När veterinären ringde senare på kvällen så berättade hon att Zmilla fått ligga i syrgasburen i ca 20 minuter. Då hade hon börjar få tillbaka färgen och de kunde ta henne till röntgen för att kontrollera hjärta och lungor. Ingen vätska och ingen förstoring som tur var.

Dagen efter, lördag, så ringde de mitt på dagen och berättade att Zmilla var pigg och glad så vi skulle få hämta hem henne när vi ville. Och det gjorde vi omedelbart. När vi kom dit så uppfattade vi Zmilla som tjock över bröstkorgen vilket hon inte brukar vara. Vi fick magen också kontrollerad via röntgen men inga konstigheter syntes så vi kunde åka hem.

Väl hemma så blev det mycket kel och så fick hon öppna sitt påskägg som vi stoppat hundtugg och lite annat gott i. Hon var så lycklig! Att öppna paket och samtidigt äta godis var bland det roligaste hon visste.

Söndag så åkte jag till klubben en sväng för att träna Exit och Fliza. På vägen hem så ringde Petter och berättade att Zmilla fick ett nytt ep-anfall när de var ute så han hade burit in henne och satt och pratade och strök henne. Hon hade även bajsat på sig (vilket gav mig en varningssignal om utgången). Jag har aldrig kört så fort hem någonsin (samtidigt som jag ringde jouren i Gammelstad)!! När jag kom hem och innanför dörren så skyndade jag mig in i gästrummet där Petter lagt Zmilla på hennes favoritbädd. Petter satt och strök på Zmilla och pratade lugnande med henne. Hon var i ett spasm just då och ögonen såg konstiga ut på henne. Han berättade att hon hade börjat slappna av ett tag men sedan stelnat till igen. Medans jag bar ut henne så stoppade Petter in de andra hundarna i både Caddyn och i Volvon. Sedan började vi rulla mot Gammelstad. Ca 300 meter från det vi svängt ut på landsvägen så tog Zmilla sina tre sista djupa andetag i min famn och så var hon borta.

Min första schäfer och den bästa schäfer jag någonsin har kunnat få var borta. Bara kroppen kvar. Jag som aldrig skulle ha en schäfer fick en schäfer som var som klippt och skuren för mig. Zmilla invigde mig i en massa nya sporter och aktiviteter, hon lärde mig så oerhört mycket genom sin vilja att arbeta och att tacka ja till allt jag erbjöd och presenterade för henne. Vi har haft så många äventyr tillsammans och hon gav mig två fina kullar. Hon var även Brunos barndomskamrat. De två var radarpar när de var yngre.

Nu är det så tomt! Även om Zmilla inte tog så stor plats i familjen/flocken så lämnade hon ett enormt tomrum efter sig. Alla rutiner kring henne, hennes bädd, tjatet på henne att komma på promenaderna (hon stannade alltid och skulle undersöka/äta på något), skällandet ute när de andra lekte, grävandet och rullandet i snön, badandet på sommaren, tiggandet av citrusfrukter och äpple som hon älskade mer än korv, pussarna på morgonen när man vaknade, inget "vart ska du vara Zmilla" när de ska få mat. Nu är bädden tom, hennes koppel hänger fortfarande på hennes bur i bilen, hennes back-on-tracktäcke hänger i hallen, hennes matskål står kvar ovanför vedspisen, ingen som tigger citrusfrukter och äpple och ingen som står mitt i köket istället för i rummet bredvid när de ska få mat. Jag kommer inte att nämnas ta bort hennes saker på evigheter.

Det är tungt. Oerhört tungt! Jag saknar henne så obeskrivligt mycket och det kommer att ta tid innan smärtan, saknaden och sorgen lättar. Känslorna kommer i vågor. Första natten var så oerhört kämpig och jag grät nästan hela tiden. Hela veckan efteråt så var jag helt slut i både kroppen och hjärnan - tom.

Älskade bästa goaste finaste underbaraste Zmilla! Tack för de nästan 12 år som du gav mig. Jag saknar dig så smärtsamt mycket men nu är du fri från fistlar, ålderskrämpor och diskbråck/spondylos och du får springa runt och skälla på andra sidan regnbågsbron med dina två flickor Fuzka och Faza samt med Rocky och Abbot.

Miss you like crazy! Men tids nog så ses vi igen och då ska vi aldrig någonsin skiljas min älskade vän.

Älskade Zmilla!

onsdag 1 april 2015

Träning i snöslask

Mötte upp Malin och Loke för lite träning vid 16.30 i eftermiddag. Jag tyckte det såg fint ut bakom hunddagiset men tji fick jag. Nåväl, jag fick testa Fliza i det underlaget iallafall. Men Fliza tyckte det blev "kallt om muffen" så hon ville helst inte sitta. Men hon måste ju vänja sig. Med tanke på underlaget så skötte hon sig riktigt fint! Så pass att det finns chans för uppflytt på nästa tävling. Hoppas på bättre underlag tills dess. Tack snälla Malin för kommenderingen!

Medlemsmöte blev det efter träningen och "surrstunden".